Mitt absoluta favoritfoto av Noel just nu är ett som blev taget i somras, han sitter på bastutrappan och ska precis kliva in i badbaljan som står på marken. Lite rufsigt hår, lite smuts kring munnen, många tankar i huvudet... Det finns en ljuvlig dikt om pojkar som jag har velat scrappa länge och till stämningen i den här bilden tyckte jag passade bra till de filosofiska tankarna i dikten (jag har ändrat lite grann i dikten för att den skulle passa mig bättre).
Pojkar förekommer i diverse storlekar, vikter och färger.
De påträffas överallt - ovanpå, under, klättrande på,
hängande i, springande runt och hoppande över.
Mödrar älskar dem, små syskon beundrar dem,
stora människor ler åt dem
och himlen beskyddar dem.
En pojke är sanningen med en sotfläck på näsan,
visheten med bubbelgum i håret
och framtidshoppet med en groda i fickan.
En pojke är en magisk varelse -
man kan stänga ute honom från sin slöjdverkstad
men inte ur sitt hjärta.
Och när man kommer hem om kvällen
med bara spillrorna av sina
drömmar och förhoppningar kvar,
då är det han som lagar dom igen
med två magiska ord:
Hej, mamma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar